Ibland kan jag komma på mig själv med att undra hur du mår.
Kanske borde jag ringa och kolla.
Kanske kan vi ta en spontantur som vi brukar.
Sen sköljer vetskapen över mig.
Jag minns den veckan för åtta år sen.
Dagen vi va på akuten och du hade gett upp.
På avdelningen skällde du över tennisen som spelades på radion.
Den kvällen skulle Timrå spela hemmamatch så sköterskorna skulle komma ihåg att slå på radion åt dig.
Den kvällen lyssnade du inte på radion.
Den kvällen var du borta.
Den kvällen var du saknad.

Min älskade farmor va jag saknar dig!